Tatueringsmetoder – del 2

I förra artikeln gick jag genom två olika äldre typer av tatueringsmetoder, bambu metoden där man med hjälp av ett dussin vassa spetsar knackar in ett mönster i huden och den något primitiva metoden Pe’an där man med hjälp av en spets av ben eller griständer slår in bläcket i en väl sträckt hud. Ingen av dessa metoder är kanske det jag själv skulle ha som första val i tankarna när jag tänker på vad jag vill märka mig själv med härnäst. Denna gången har vi en del andra metoder att gå genom och vi får väl se om någon tillslut kanske har fått för sig att kanske testa på någon av dessa andra metoder, jag själv tror att jag fortfarande kommer välja det säkra valet. I sydöstra Asien var dock inte den elektriska tatueringsmaskinen ett val om ens fanns på marknaden på den tiden, så i brist på el uppfann man metoden med ett ihåligt metallrör, vilket sägs vara den teknik som ledde till den metod vi använder oss utav idag. I forna Thailand däremot så användes metallrör, ofta mässing, där man inuti hade en smalare metallstav med en extremt vass spets. Tatueraren doppar denna spets i bläck och placerar instrumentet därefter där motivet skall sitta och pressar om och om igen ner spetsen så denna penetrerar huden gång på gång, lite som en symaskin fungerar. På detta sätt får man sakta men säkert önskat motiv tatuerat på huden.

Ett ärr att beundra

Afrikaners mörka hud är inte optimal för våra mörka tatueringar och där har man därför utvecklat ett annat sätt att få till en typ av tatuering istället. Ärrtatueringen. Här ristar man in önskat mönster i huden som man sedan gnider in med aska eller växtfärger för att slutresultatet ska synas bättre. Dessa sår skärs sedan upp då och då för att de skall läka långsamt, få en större infektion och på så sätt skapa ett ärr som buktar ut mer. I slutresultatet kan man alltså känna denna typ av tatuering som faktiskt endast består av ärr. Ett annorlunda men väldigt snyggt resultat måste jag erkänna.

Jag har tidigare pratat lite om den metod vi vanligast använder idag, tatueringsmaskinen. Med hjälp av el går nålen in i huden fortare än dessa andra metoder kan erbjuda, det är mindre smärtsamt, något mer humant, ja så humant det nu faktiskt blir att frivilligt låta någon skapa en form av färgglatt sår i ens hud. Resultatet av detta blir dock miljontals vackra konstverk i både svart och färger som drar blickarna till sig vart man än går. Det är hygieniskt och ingen behöver dö i brist på antibiotika. De som idag väljer att göra en tatuering med dessa alternativa metoder är en modig sort, smärtan är garanterat hög och även fast jag själv förmodligen aldrig skulle våga mig på detta så känner jag en del som hungrar efter det, dessa kommer stolt kunna bära upp ett one of a kind konstverk vi andra lite fegare människor kan sitta bredvid och beundra med avundsjuk blick.

Top