Tatueringsfärg – hälsorisk eller konstverk?

Tatueringar är förmodligen en av de vanligaste konstformerna idag men långt från alla kan behärska den, bara skakningarna från maskinerna kan bli svåra att kontrollera om man inte har starka och stadiga händer som kan stå emot och stabilisera. Men tur är nog att det finns så pass många duktiga som det gör med tanke på att åldern då man gör sin första kryper både uppåt och neråt samtidigt. Min mamma var tillexempel över femtiofem år gammal när jag betalade för att hon skulle få göra sin första och efterlängtade tatuering, en lotusblomma med fem prickar som symbol för hennes fem barn. Modig med nervös satte hon sig på bänken och lät tatueraren sätta nålen mot hennes arm. Nu tar hon första bästa tillfälle hon får för att visa upp den. Än modigare var förmodligen valet av färg. I min uppfattning gör de flesta sin allra första tatuering i enbart svart, även jag. Det tog mig nio år efter att jag gjort min första till dess att jag vågade göra en med färg. Det har varit många diskussioner om hur bra färgen egentligen är och vid tester har det framkommit att ett flertal innehåller höga halter av arsenik, barium och bly samt cancerframkallande ämnen, men i Sverige har vi tur som sedan första augusti 2012 har en särskild förordning om tatueringsfärger, detta innebar att en del tillverkare faktiskt valde att ändra i sina färger för att kunna hålla svensk standard så tatuerare fortsatte köpa deras färg.

En färgglad canvas

Men om man bortser från det faktum att en del färger kan vara skadliga för bland annat dna så är frågan vad som egentligen är snyggast? Är det en svart enkel tatuering utan färg och skuggning? Är det en svart skuggad tatuering eller en som faktiskt innehåller färg? Jag tycker om alla de jag har på min kropp, men den som har färg är ändå min favorit. Färgglatt är kanske inte min stil när det kommer till kläder och inredning, men jag tror inte att jag kommer göra en enda tatuering till utan färg, med undantag för mina barns namn. En sleeve, alltså en tatuering som täcker hela armen från handled till axel, är som snyggast när det finns lite färg i den. Det behöver inte vara hela, men lite inslag av färg här och där gör den på något sätt mer levande, det blir mer behagligt att se på. Samtidigt vet jag en gammal granne som har minst hälften av sin kropp täckt med tatueringar där nog inte en enda har färg i sig, ändå tycker jag att det ser riktigt snyggt ut. Kan det då kanske istället handla om placering och design på de tatueringar man har, att de följer ett visst tema kanske och matchar varandra, eller har det helt enkelt med personen själv att göra? En del människor kanske helt enkelt passar bättre i tatueringar med färg medan andra bär upp det svarta och skuggade mycket bättre. Kan en blandning av det hela helt enkelt vara lösningen för de flesta?

Top