Smärtfylld konst eller behagligt mästerverk

Ingen som går för att skaffa sig en tatuering förväntar sig att detta ska gå helt smärtfritt, men även om vi redan innan har en eller flera tatueringar så är det svårt att veta hur det kommer kännas på just det ställe man hade tänkt sig skaffa nästa, förutsatt att man inte redan har en där vill säga. Skillnaden mellan ett litet stick och den brännande tortyren av tusen solar är enorm. Jag minns den där första gången jag gick till en tatuerare, arton år gammal, för att äntligen få skaffa mig mina första två stjärnor i svanken. Jag var livrädd för hur det faktiskt skulle kännas och nervositeten var på topp hela tiden. När han tillslut lutade handen mot mig och började tänkte jag ”Kändes det inte mer än så här?”. Svanken kanske inte är det ställe som känns allra mest vilket jag var väldigt glad för just då. Det finns dock ställen där det ska kännas lite extra mycket att märka sig med ett konstverk, framför allt de delar av kroppen där nerverna är ganska ytliga så som knäveck och fotknölar. Jag har själv tatuerat mig nära fotknölar och uppe vid knävecket, båda ställen har fått mitt språk något grövre och min tatuerare att skratta, för nog njuter de lite extra av att man tycker det gör ont.

En brännande sensation

Magen är ett annat ställe där det sägs göra extra ont och efter ett samtal med en vän har jag fått det bekräftat. Han vände och vred sig och fick tillslut be om bedövningsspray för att det gjorde så ont. Alltså inget ställe för den känslige. När du tatuerar armbågen, där det faktiskt är väldigt tunn hud så kan man känna hur allt vibrerar medan smärtan upplevs olika av olika personer. En del tycker det gör extremt ont medan andra upplever det som ett obehag medan ankeln är en av de platser som inte känns så mycket alls. När jag tatuerade vaden var det däremot som en brännande känsla och inte den där knivskarpa känslan som man oftast upplever, mer en behaglig brännande känsla än en olidlig smärta. När vi ändå pratar smärtfyllda ställen att tatuera sig på så kan vi inte glömma bort revbenen, vare sig det är på bröstet eller på sidan, så är smärtan inget annat än olidlig, inte för mig i alla fall. Jag är tatuerad på sidan och en del streck är inte så raka och fina då jag hade svårigheter att ligga still. När det gäller huvudet så brukar man få rådet att inte göra det, är det inte smärtan som stoppar en så finns det där problemet att man faktiskt hör allt lite extra mycket då ljudet färdas via benen i huvudet. Jag har enbart tatuerat mig bakom örat, där var smärtan inte något speciellt men det lät en hel del och vibrationerna från maskinen kändes i hela huvudet. Oavsett vilken placering på kroppen man väljer för sitt konstverk får man räkna med en viss smärta, resten är upp till ens egen smärttröskel.

Top